Måndagar är inget kul! Tur att det är en hel vecka till nästa...

Idag hade jag tänkt ta hand om våra äpplen och baka lite i lugn och ro. Skjutsade Oliver till Rya, han skulle själv ta sig till Örby därifrån tillsammans med Tim för ett träningspass. Så när han var lämnad satte jag och Melvin igång med bak och matlagning. Vi kom inte jättelångt med bakningen för jag upptäckte att mjölken var slut, så vi gjorde ett tillfälligt stopp. Eftersom våra matkassar snart skulle dyka upp med bl.a mjölk så började vi med middagen istället. Melvin skivade korv och purjolök och stekte köttfärs som om han inte gjort annat i sitt 7-åriga liv. Då ringde telefonen! Oliver hade fått jätteont i magen och stod ensam på Örby med Tim och utan tillgång till toa. Ledsen och halvt paniknödig ville han bli hämtad! Jag bara tittade mig omkring i köket som var upp och ner med både pågående bak och matlagning. Men Melvin var cool! Jag plockade undan kniven, stängde av plattorna och satte Melvin i soffan med Nintendo DS, förklarade att om matbilen kom så var det ok att öppna och låta budkillen ställa kassarna i hallen. Så bar det iväg till Örby i all hast. När vi kom tillbaka hade mycket riktigt matkassarna kommit. Melvin berättade att matbilen inte hade hittat vårt hus och ringt på hemtelefonen. Melvin hade gått ut och ställt sig så att matbilen skulle se honom. Melvin, min lille hjälte! Han har alltid varit helt fantastisk.

Det blev tillsist både middag (gulaschsoppa) och äpplerutor. Ingen lugn och ro med bakningen precis och bara tre av alla äpplena gick åt, så jag ska göra ett nytt försök imorgon igen...tror jag! Fler äpplerutor och någon paj hade jag tänkt baka. Bra att ha i frysen och ta fram till en mysig höstfika med vaniljsås, kaffe och levande ljus.

Oliver kom hem med ett trähjärta som han gjort till Melvin på träslöjden i skolan. Så gulligt! Eftersom dessa bröder för det mesta är som hund och katt, så blir jag extra rörd när de visar att syskonkärleken trots allt finns där!