Hej där...

Hoppas ni haft en bra helg! Många av er är kanske liksom jag lediga även idag?

Jag hade en del saker inbokade i helgen. Delar av dem blev av andra inte. Livet är fortfarande till stora bitar ett frågetecken!

Igår gjorde jag absolut ingenting. Låg på balkongen och slumrade i solen mest hela dagen. På kvällen såg jag Avicii-dokumentären och avrundade kvällen ganska tidigt.

Idag tog jag mig ut på långpromenad! Stranden var som dammsugad på all tång. Ljus och fin lockade den till att slå sig ner en stund.

Fortuna strandkrog slår upp sina dörrar för säsongen ikväll. Enligt inside information är det fullbokat!

Chilla älskar stranden lika mycket som jag och idag passade hon på att springa längs vattenbrynet för att bli lite lagom våt för att sedan rulla sig i sanden.

Yummie...!!

Finns en video på insta stories :)

Majbålet ligger redo för kvällen men jag undrar om det kommer att bli någon majbrasa då det nu blåser full storm.

Sorterat mina tankar och funderingar men faktiskt inte blivit varken klokare eller kommit fram till några svar.

Slappat på balkongen, ätit nutella direkt ur burken...mmm...skit också!!

Jag har klippt Chilla och duschat henne så nu ligger hon och soltorkar. Snart ska jag ta tag i mig själv, rycka upp mig och fixa till mig för en kväll på stan.

önskar er en fin Valborg!

Kram
S

Hej fina ni...

Nu är det helg och en långhelg dessutom. Jag ska vara ledig i hela fyra dagar och det känns riktigt skönt!

Fredagsbuketten bestående av lejongap och rosa liljor båda i rosa toner.
En färgklick!

Killarna är lämnade till huset men vi har haft en fin vecka och jag fick så goa kramar av dem båda när vi skildes åt igår så dem lever jag på nu.

Älskar dem så, mina underbara killar!

Nu ska jag ut i solen och njuta av en härlig promenad.
Jag känner glädje idag.

Låt mig få behålla den känslan hela helgen.

Kram
S

God morgon...

Dagarna har varit fyllda med åtaganden och jag har inte hunnit skriva till er.

I tisdagskväll var jag hemma hos Ingrid på klassförälderträff inför sexornas klassresa till Liseberg. Jag är inte klassförälder egentligen men de behövde fler föräldrar.

Ska bli jättekul att följa med alla barnen (75 st) till Liseberg en hel dag!

Igår mötte pappa mig utanför jobb med ett väldigt glädjande besked.

Han hade varit på ett första återbesök sedan sista strålningen i november förra året. Det har varit en lång och dryg väntan på detta återbesök.

Alla proverna var perfekta och pappa anses nu friskförklarad. Givetvis lär det bli fler återbesök för att hålla koll men så är det för alla cancerpatienter och det känns tryggt.

Jag, pappa och killarna firade detta underbara besked med att äta pizza på Ridibecco. Melvin hade träning men ville absolut vara med och fira. Vi la alla måsten åt sidan och ägnade oss åt sådant som verkligen betyder något.

En mysig kväll!

Nu är det dags för en ny dag...

Hörs kanske ikväll igen.

Kram
S

Hej där...

En ny vecka har tagit fart!

Min kropp känns mörbultad och jag har träningsvärk i hela kroppen samt ömma handflator. En lite summering av hur en otränad kropp känner sig efter totalt nio timmars röj på uteplatsen!

Nu när jag kommit såhär långt är nästa steg hur jag ska få hit stenen till min uteplats. Det får jag klura på helt enkelt. I nästa liv ska jag ha en bil med dragkrok!

Jobbat som vanligt, tagit tåget hem och fixat middagsbestyren till två hungriga killar. En som varit på gymmet och en som skulle iväg på fotbollsträning. När Melvin tränade passade jag på att gå min runda. Det blev ingen tid över för promenader i helgen och kommande dagar ska vädret bli sämre så jag passade på ikväll. Jag behöver mina promenader för att känna ro i själen.

Det blåste rejält och vinden var kylig. Det känns i luften att sämre väder är på ingång.
Må så vara bara kommande helg och valborg blir solig.

Jag har tänkt unna mig en långledig helg då tillfälle ges med klämdag och allt.

Fortuna strandkrog har lagt sin vinterskrud och verkar stå redo inför säsongspremiären.
Härligt att se....ännu ett vårtecken.

Hoppas ni haft en bra måndag!

Kram
S

Hej fina...

Vilken helg detta varit!

Klockan ringde imorse igen för idag stod det fotboll på agendan. En dag full av aktiviteter och den hade inte lyckats så bra om jag inte haft enastående vänner och tränare i min närhet.

Melvin fick skjuts till sin samling i Laröd av familjen Lilja medan jag hjälpte till att lasta delar av mitt trädgårdsavfall på Thorssons släp. Tyvärr fick inte allt plats så de blev tvugna att köra två vändor medan jag begav mig till Laröd för matchstart. Åh...kändes inte bra att lämna dem med min skit.

Pappa hängde med till Laröd.

Våra fina Fortunakillar vann mot Hittarp med 4-1 och min MellePelle gjorde ett av målen.

Oliver hade under tiden samling i Helsingborg på Norvalla IP och fick skjuts dit av en lagkamrat och hans mormor. För att jag och pappa skulle hinna dit till matchstart fick Melvin åka med Wilmer och hans föräldrar från Laröd till Örby för förenings obligatoriska städdag.

Jag kan ju inte klona mig!

Vi kom till Norrvalla IP strax efter matchstart och fick se en intensiv match mot pappas gamla förening Bergandy. Pappa var målvakt på sin tid och stod i målburen på invigningen av Norrvalla IP i början av 60-talet. Många minnen för pappa idag alltså.

En tuff match med 3 röda kort...så jäkla tråkig attityd både bland tränare och spelare i vissa lag. Matchen slutade 3-3.

Klockan var fyra på eftermiddagen när vi kom hem igen. Jag satte på en kanna kaffe och var beredd på att kavla upp ärmarna igen och städa på uteplatsen efter all jord, grenar och rötter.

Men Anders och Ingrid hade flyttat undan trädgårdsmöbler och sopat och haft sig så det var bara för mig att ställa iordning igen.

VÄNNER...jag saknar ord...fina fina vänner. Tusen tack för pepp att komma igång och för hjälp med tippen. Betyder så enormt mycket när det ibland känns som om man är ensammast i världen.

Istället kunde jag bjuda pappa på en kopp kaffe i solen på balkongen. Min fina pappa som kämpar med att komma i fas med sig själv efter strålningen. Det är och har varit jobbigt för honom och att behöva se sin pappa så ledsen har inte varit kul.

Jag hoppas vi båda kan få lite ro i våra själar och kan få en lugn och skön vår och sommar.

Nu ska denna trötta människa sova gott! Det finns inte en muskel som inte värker i min kropp.

Kram
S

Hej där...

Jag avskyr när jag måste ställa klockan på helgen men vad göra!?

Min brf hade städdag idag och trots att det närmar sig tvåårsdagen på mitt boende här så har jag inte varit med på de andra städdagarna. Antingen har det varit fotboll eller så har det varit något annat.

Det bor typ 90% pensionärer i min brf och alla verkar lika glada och trevliga. Vi började med fika kl 10 i vårt fina uterum/lusthus på gården. Sen städades det i vårt garage, cykelförråd och på innergården. Det gick väldigt snabbt och jag kunde övergå till mitt projekt på uteplatsen. Pensionärerna fortsatte att umgås och bjöd på korvgrillning vid lunch.

Det var bara att fortsätta att fylla på högen.....

Tur att jag inte visste hur slitsamt det skulle bli innan jag började :)

Pappa hjälpte till en liten stund men fick avbryta för känningar i ryggen. Men det var effektiv och jättebra hjälp. Sen mutade jag Oliver att komma ut en stund.

Rötterna var grymt jobbiga!
Men det gick...

Jag höll på långt efter alla andra gått in och jag var såååå trött när bestämde mig...att nu får det räcka!

Det värker i hela kroppen kan jag tala om! Från händer, efter sekatören, till rygg och ben. Tror att jag kan vänta mig träningsvärk imorgon. Det kan denna kroppen gott få känna på :)

Imorgon ska allt lastas på släp och köras till tippen men det får jag hjälp med.

Jag hann till och med njuta av eftermiddagens solstrålar på min balkong. Nu ikväll blir det soffläge och inte någonting mer.

Jag känner mig mycket nöjd med dagen!

 

Trevlig lördagkväll!

Kram
S

Hej där...

Fredag är veckans bästa dag...det är sen gammalt! Varannan fredag är dessutom extra bra då mina prinsar kommer till mig.

Idag är en extra bra fredag!

Det blev en stunds vila i solen på balkongen när jobbdagen var avklarad. Skönt att ta av sig klackarna och sträcka ut benen och få vicka på tårna.

Helgen bjuder på en salig blandning av aktiviteter.

Min bostadsförening har städdag, Fortuna FF har städdag och jag måste fortsätta på min uteplats då jag får hjälp med att köra till tippen på söndag. Dessutom har killarna två bortamatcher.

Vi får väl se hur jag lyckas knåpa ihop helgen.

Ikväll har jag tillbringar ytterligare ett par timmar i rabatten på baksidan och jag måste säga att jag stött på lite bekymmer. De marktäckande växterna har bildat ett tätt, fint rotsystem och jag vet inte HUR jag ska få loss det.

Har ni förslag får ni gärna komma med dem till mig. Ni hittar mig på baksidan under hela morgondagen!!

Ha en skön fredagkväll och tack för att ni hänger med här inne.


Kram
S

Hej fina....

Jag har haft ett litet break från bloggen som ni har märkt. En del av er har till och med hört av er till mig och frågat hur jag mår. Så himla gulligt och omtänksamt.

Inspirationen och orken har inte riktigt funnits...inte på några plan faktiskt. Ni vet när kraften bara räcker till det absolut nödvändigaste och knappt det. Man försöker vara glad men man känner själv hur leendet inte når in i själen.

Det blir såklart extra tungt när man känner så och man lever ensam. Ingen som man kan bolla känslor och tankar med.

Och det är kanske inte så kontstigt att jag känner som jag gör....

Det har varit många jobbiga år där möjlighet till eftertanke aldrig riktigt getts. Jag har kört på för att det har varit den enda möjligheten.

*********************************

2014 dog mamma efter åratal av sjukdom och oro.

I början av 2015 flyttade pappa till Rydebäck och en tid av sortering och rensning av mitt barndomshem tog vid. Därefter kom min magoperation som blev värre än tänkt och någon månad senare seperationen och flytten till egen lägenhet.

2016 började med en knuta i mitt bröst som ställde tillvaron på kant helt i onödan då det inte var något farligt, men det visste jag ju inte förrän efter en utredning. Mitt upp i detta tog jag beslut om att köpa min nuvarande bostad. Flytten gick i maj, samma dag som Chilla fick akut livmodersinflammation och låg på operationsbordet när jag skrev under papperna till lägenheten. Flytten tog väldigt mycket kraft och det var svårt att finna glädje där och då. 2017 började med ett cancerbesked för pappa och hela förra året handlade mycket om detta. Dessutom lärde jag mig att människor inte alltid är på det vis de säger sig vara.

**********************************

Varje år har det varit något nytt orosmoment!

Nu har det faktiskt varit ganska lugnt såhär långt detta året, 2018, vilket gör att jag hunnit stanna upp lite och börjat slappna av. Och kanske är det så när man släpper garden lite så kommer det någon slags reaktion.

Sen är det ju det här med att vara ensam...

När jag skilde mig var jag full av förhoppning om att träffa en ny man, kanske flytta till nytt hus och leva familjeliv igen. Idag tvivlar jag bigtime! Jag vill verkligen hitta en ny man att dela livet med men det behöver inte vara i en traditionell konstellation, jag bor gärna själv med mina killar. Där jag befinner mig i livet just nu räcker det långt att bara ha någon att hitta på något kul med den veckan jag inte har killarna. En lugn tv-kväll, en middag på stan eller en weekendresa. Väldigt, väldigt gärna en kärlek och en trygg punkt men inte nödvändigtvis bo under samma tak. Jag säger inte att jag inte vill, jag säger bara att jag inser att det kanske inte behöver bli så.

Lite nya livsfunderingar alltså vilket skakar om grundpelarna till det som jag sett som familjeliv. Det som jag är uppväxt med och som jag själv levt i och som vänner i min närmaste omgivning fortfarande lever i. 

Barnen börjar bli stora och jag känner att jag kan vänta ut dem. Vi kan leva i vår lilla familj och må bra i den. Oliver börjar gymnasiet i Helsingborg till hösten och om tre år börjar Melvin gymnasiet. Då finns det inte längre något som håller mig kvar i Rydebäck. Jag vill tilllbaka till stan. Närheten till butiker, caféer, uteserveringar och kanske till och med kunna ha gångavstånd till jobbet. Dessutom kommer det snart år av uteliv för killarna och då känns det bra att bo nära där det händer.

Ja som ni förstår...MÅNGA tankar - ålderskris??? Jag tror det kan vara en släng av det.

Jag fyller ju 45 år i sommar och man funderar ju över var man befinner sig i livet och framför allt över vad som väntar en.

Mmmm...det gäller väl att samla ihop sig och ta sig i kragen igen. Givetvis finns det så mycket att vara tacksam över OCH det är jag. Jag vågar inte klaga för vem vet vad som kan hända imorgon?

Vi kör ju alla fast ibland...eller hur?

Man måste få falla lite då och då...det är bara så viktigt att man hittar fotfäste igen.

Idag är faktiskt första dagen på väldigt länge som jag känner mig lite glad och känner lite ny energi. Det kan vara solen men det som jag vet har hjälpt en stor bit på vägen är ni som hört av er på ett eller annat sätt. Ett sms med inbjudan om lite bubbel och en mysfredag, en lång varm kram vid stationen en eftermiddag och peppande ord eller en fråga om hur jag mår via messenger. 

Guld värt!

Jag har så smått också kommit igång med lite vårprojekt. Balkongen är städad och har fått fina penséer i krukorna. Och....äntligen har jag påbörjat att röja bland vegetationen på baksidans uteplats. Jag började igår och höll på i flera timmar och även en stund ikväll. Det kommer att ta tid men det ska nog bli fint och jag vet att det finns vänner där ute som hjälper till...måste bara bli bättre på att be om hjälp!

Tusen kramar till er alla.

 S