Precis som jag misstänkte hade vi problem i fredags med att få barnen att komma till ro. Oliver fick sova nere hos mig och somnade tillsist efter att vi pratat och pratat. Melvin var superledsen och kastade undan sina gosedjur från sängen för ingen av dem kunde ersätta Roxy denna kväll. Fy vilken dag alltså!

   Igår blev det kalas ändå för Jonas. Vi var alla nerstämda och förberedelserna inför kalaset gick i slowmotion. Barnen som annars brukar vara uppspelta och fråga när gästerna ska komma var bara rastlösa och ledsna. Oliver framförallt har tagit detta jättehårt och vi fick inte ens i honom någon lunch. Bästa kompisen Tim kom över men inte heller detta fick honom på bättre humör. Gästerna kom klockan fyra och då stängde en ledsen Oliver in sig på rummet och det tog en timme och en massa övertalningsförsök från både oss och farmor innan vi fick ut honom. Kvällen blev ändå lyckad. Oliver och Melvin lekte med kusinerna och maten blev kanon. Vi hade beställt varmrökt lax från Lasses Rökeri med tillhörande sås och det var hur gott som helst. Fint upplagt på fat med ärtor, majs, sparris m m. Det var bara för oss att koka potatis. Vi hade även beställt små söta hjärtformade laxsnittar till förrätt. Kan varmt rekomenderas.

    Även igårkväll när gästerna åkt hem blev det svårt att få barnen att somna. Melvin var återigen jätteledsen. Vi har pratat om att skaffa en ny katt! Frågan kom faktiskt upp redan i fredags. Både barnen och Jonas vill att vi så fort som möjligt skaffar en ny kattunge. Inte för att det tar bort smärtan och saknaden av Roxy, men det kan helt klart förmildra den något. Jag är mest rädd för att ingen katt kan bli lika kelig och go som Roxy. Roxy's underbara uppfödare Lotta har hjälpt oss ta reda på var det finns en ny kull på gång. Det visade sig att Roxy's pappas uppfödare har kattungar. En liten brunmaskad pojke (leveransklar i slutet av november) och en blåmaskad så som Roxy (leveransklar närmare jul). Vi ska dit i eftermiddag och titta. Barnen tycker det känns lite lättare idag när de fick reda på att vi ska åka och titta och de längtar efter att få hålla och gosa med dem. Det är riktigt hemskt att se hur dåligt Oliver mår av vad som hänt. Vi saknar Roxy så mycket att det inte går att förklara med ord. Kanske förstår ni, ni som känner Jonas och vet att han inte var den som så gärna ville ha katt från första början. När till och med han kommer och kramar om mig och säger att han tycker det är hemskt och tungt, då förstår ni hur stort tomrum lillgubben lämnat hos oss. Nu hoppas vi att vi kan hitta en liten ny kille som så småningom kan få oss på gott humör igen.

    Tusen tack för alla kommentarer här och på FB! Det värmer att veta att man  

har vänner runt omkring sig som tänker på oss. Puss och kram till er från oss!