Efter några tunga och sorgsna dagar där jag, precis som så många andra försökt bearbeta vad som hänt, får man väl försöka gå vidare. Men ärligt talat är det svårt. Jag har alltid haft svårt att se våld och ser inte gärna filmer eller serier där folk pucklar på varandra. Jag blir till och med upprörd över (de få gånger jag kollat) hur hockeyspelare tacklar varandra fult och i mina ögon meningslöst! Jag är kanske extra känslig.

Denna gången efter söndagens brutalitet är jag bara så rädd. Det handlade om så mycket hat och det var riktat mot alla som kom i dess väg. Hur ska man kunna skydda sig? Och fortfarande ställer jag frågan, hur kunde det få ske? Jag har följt medias uppdateringar hela dagen. Skönt att den skyldige gett sig till känna. Tragiskt nog en småbarnsfar. Ännu fler barn som kommer att lida av denna händelse. Blir bara alldeles matt av att läsa att de galningarna som var med och skadade ett flertal oskyldiga matgäster samt slog i sönder hela puben släppts fria! Vad skickar det för signaler? ÄR det ok att bete sig så? Hur förklarar man det för sina barn?

Usch, detta inlägg skulle inte handla om upplopp och våld idag igen. Men jag är tagen av det som hänt. Måste skaka av mig det och gå vidare.

Idag har eftermiddagen handlat om glädjen till fotbollen. Melvin har tränat med sina lagkamrater/skolkamrater. Oliver har varit nere på konstgräset hela eftermiddagen med kompisar trots att han inte kan vara med på samma vis då han har ont i ljumsken igen. Fotboll för att det är kul! Jag tänker pränta in i huvudet på Oliver och Melvin att glädje, kamratskap och kämparanda är allt fotboll handlar om.

I söndags var jag och Melvin på stranden med Chilla. För första gången vågade Chilla springa ut i vattnet. Melvin och Chilla hade så kul.

Chilla var helt full av sand när vi kom hem så det fick bli duschen. Sen låg hon länge inbäddad och torkade.

[Bild]

Kram till er mina fina bloggläsare!