Hur bloggar man om den tragedi som utspelades i Helsingborg igår? Hur kan en så vacker vårdag präglas av så mycket oförståeligt hat? Hur är kan en oskyldig människa mista sitt liv för att två lag ska möta varandra i en fotbollsmatch? Hur är den/dem funtade som kan begå en sådan brutal handling? Jag känner sådan avsky, sådan sorg för barnen som sa hejdå till sin pappa som de nu aldrig mer får krama igen.

Jonas och Oliver var på Olympia. Tänk om det hade hänt dem något! Ingen gick säker igår, ingen. Inte ens barnen. Otaliga berättelser har lagts upp på Facebook och andra medier idag som vittnar om barnfamiljer och andra som sprang för sina liv. De som bara skulle se en fotbollsmatch! Jag och Melvin stannade hemma. Vi hade biljetter men jag ville inte gå med tanke på vad som utspelat sig under lördagskvällen och natten. Nu vet jag inte om jag någonsin kommer att låta mina barn få gå på någon fotbollsmatch igen.

Ikväll har en manifestation mot supportervåldet ägt rum #DetRäckerNu. Fin gest och jag hoppas innerligt att det kan få någon förlorad själ att tänka efter. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att "Hur har det fått gå så här långt"? Varför ska en oskyldig människa dö och en fru bli änka med fyra små barn först. Varför har man tillåtit dessa "supportrar", avskum, få hålla på. Varför låter man dessa galningar som inte bryr sig om själva sporten få komma nära vanliga människor, riktiga supportrar, som inte behöver dölja sina ansikten och inte behöver skrika ut sitt hat.

Jag önskar av hela mitt hjärta att du/ni som slagit ihjäl denna 4-barnspappa blir avslöjade och straffade så hårt som det bara går. Jag önskar att du/ni fick se de förtvivlade barnen gråta efter sin pappa. Att du/ni skulle få träffa dessa barn, se dem i ögonen och förklara för dem varför du/ni gjorde som ni gjorde. Ni kallar er supportrar men ni är ingenting, ingenting. Den sanna supportern är den pappa ni dödat.

Bilder från Facebook