Hej där...

Dagarna rullar på..ny vecka och allt.

I söndags var det fotbollsmatch hemma för Melvin som spelar vintercupen med sitt lag. Jag vet att man alltid ska försöka tänka positivt MEN jag avskyr vintercupen! Killarna som spelar rör ju sig hela tiden men att stå som åskådare vid sidlinjen är hemskt. Jag frös sönder mig trots flera lager med kläder. Dessutom är det nya regler också vilket innebär att killarna spelade 3x25 minuter vilket gjorde det ännu mer ohållbart. 

Min fina Melle fick äran att vara dagens lagkapten. 

Ny vecka...

Denna veckan är lite galen, både hemma och på jobb. Det är fotbollsträningar, brottningsträning, utvecklingssamtal på Rydebäcksskolan och föräldramöte med Fortunas P05. På jobb är det månadsskifte vilket ofta innebär en hel del tillträden och just denna veckan är det 14 stycken. Allt är förberett såklart men det innebär ändå ett gäng samtal med bankerna för att uppdatera räntor och sen själva mötena som ska avhandlas på vårt lilla kontor. Det är kul med tillträden och ofta en glad och gemytlig stämning med säljare och köpare. Extra mycket liv och rörelse på vårt kontor alltså.

SÅLD!

Igår blev jag av med min Kallaxhylla som stått lite olämpligt i min hall en vecka. Lite pengar in för min del.

De här två!

Jag följer Hanna Graafs blogg och igår hade hon skrivit ett väldigt gripande inlägg som fick mina ögon att tåras. Hennes hund Stig hade slitit sig och hamnat under en mindre lastbil. Hanna skriver målande hur det såg ut och hur hennes Stig skrek. Jag fick ont i magen av att läsa. Samtidigt sitter Melvin med Chilla sidan om mig iväntan på att det blir dags att sticka iväg på träningen.

Min fina lilla Chilla...jag får dåligt samveta för att jag känner mig så låst.

Jag älskar henne! När barnen inte är hos mig är hon både ett sällskap men också den som hindrar mig från att leva fritt. Att man blir låst när man skaffar hund ska man såklart ha tänkt på innan man skaffer den...vilket jag gjorde...i flera år! Men när Chilla kom in i vårt liv såg allt mycket annorlunda ut. Vi var en hel familj som hjälptes åt och jag hade både mina föräldrar som var en backup när det körde ihop sig och när vi reste. Nu är inget av det kvar. Allt bara försvann på några år. Jag gjorde ett tappert försök i somras att hitta någon som kunde avlasta mig men livet förändras hela tiden för oss alla.

Jag gör ett nytt försök...

Om det finns någon där ute som vill hjälpa mig att ta hand om Chilla lite mer frekvent, det vill säga några dagar i veckan om det behövs eller över en helg, så hör av er. Jag tänker mig en pensionär som behöver sällskap om dagarna och som vill ha en liten luden prinsessa som värmekudde i soffan.

Kram

S