Tjenis!

Jag börjar med veckans hiss som faktiskt blir mer än en :)

1. Idag har jag haft vårkänslor. Trots kyla så är det mycket ljusare ute nu och dagarna har blivit mycket längre. Imorse kvittrade fåglarna på ett sätt som gjorde att mina vårkänslor väcktes. Jag längtar så efter vår, solens värmande strålar och första fikan i trädgården. Hissen är alltså vårkänslor :)

2. Jag ger upp tanken på att måla om våra sängbord. Hörde mig för i en färghandel och det jobbet jag skulle behöva lägga ner på dem för att det -förhoppningsvis- skulle bli bra gjorde mig matt. Jag och Jonas kom fram till att vi köper nya. Hissen är att jag hittat nya för en rimlig peng!

Knopparna är fina och kommer att matcha benen på sängen. Skulle jag vilja byta ut dem senare så går det ju att göra väldigt enkelt.

3. Oliver önskade sig kvällsfika i form av semlor. Jag nästan grät när jag gjorde dem (köpta släta bullar, mandelmassa, sprutgrädde och florsocker) eftersom jag ville ha typ tre själv. Jag tog ingen! Men Jonas hade köpt med sig vaniljhjärtan hem och en sådan blev det till kaffet (6 pp) och 3 pp rök av veckobonusen! Hissen: en mysig kvällsfika med familjen.

Så kommer veckans diss...

Jag har haft problem med en molande värk i mage, typ menssmärtor, ner i höfter, ljumskar och upp i högra sidan av ryggen väldigt länge. Alltför länge! Extremt trött har jag varit också. För några veckor sedan tog jag tag i det och kontaktade min husläkare, blev undersökt och skickad på röntgen. Röntgen visade inget med mina njurar eller gallblåsan som vi kanske trodde. Däremot två cystor på äggledarna.

I söndagskväll och natten till måndag fick jag så vansinnigt ont. Tog mig till jobb och tyckte det blev bättre under dagen, gick till och med och vägde mig men orkade inte med något möte. Körde istället till gynakuten. De tog prover och och gjorde ett vaginalt ultraljud. Läkare som undersökte mig misstänker att jag har något som heter Endometrios. Jag har inte hört talas om det tidigare. Har ni? När jag hörde läkaren berätta och sedan själv läst om sjukdomen så är det så mycket som stämmer in. Det kändes på ett sätt skönt att få ett namn på det som plågat mig i flera år. Om det nu är det jag har. Min oro för att cystorna var farliga blev iallafall stillad.

Det tråkiga är att sjukdomen bara går att säkerställa till 100% genom en titthålsoperation och då passar man på att ta bort cystorna också. Den ena var 6 cm och kallas tydligen för chokladcysta (osmakligt)! I värsta fall måste de göra ett större snitt om de anser att man måste ta en del av äggledaren också, det vet man inte förrän under operationen!

Sjukdomen är tydligen kronisk och kommer och går i s.k skov. Det finns tack och lov behandling som gör att smärtorna blir mindre men jag känner mig inte så glad ändå över detta just nu. Jag hatar sjukdomar, jag hatar sjukhus och jag hatar att ha ont!
Veckans diss!!