Saknaden efter mamma visar sig på olika sätt. Mina tankar finns med henne vareviga dag och ändå känns det som om jag aldrig hinner sörja. Ofta tänker jag på henne när jag kör bil ensam till eller från jobb. Det är kanske den enda stunden på dagen då jag kan få vara ostörd. Det ger möjlighet till att låta tankarna vandra iväg men bara lagom långt. Jag stänger av när det gör för ont.

Ikväll har jag varit hemma hos pappa och "stylat" inför fotografering imorgon. Det är mitt jobb (såklart) som ska sköta försäljningen.


Det kändes jobbigt att vara så nära alla minnen som ikväll. Sorgen kom som en käftsmäll. Hela min uppväxt, alla barndomsminnen, julaftnar, kalas första kärleken och lukten av hemma.

Jag och pappa möblerade om i vardagsrummet, tog bort en del prydnadssaker och flyttade runt på andra. Pappa hade köpt en höstbukett till köksbordet och jag tog med mig några ljus, sängöverkast och prydnadskuddar.
Nu får fotografen göra sitt.
Låt det bli bra bilder, många spekulanter och en sjuhelsikes budgivning. Pappa är värd varenda krona. Minnena från mamma likaså!

Kram Ya