Idag kom brevet från kyrkogårdsförvaltningen.

Igår, på sin egen födelsedag hade hon blivit gravsatt i minneslunden. Av de tre olika minnesplatserna var det den som pappa och jag valde att sätta oss vid igår kväll efter att ha satt blommor vid alla tre. Jag ser "tecken" eller så är det inbillning, men jag väljer att se dem!

Jag var tvungen att köra dit ikväll. Tända ljus och fixa till blommorna från igår. Nu är denna resan på något sätt "över". Nu har mamma nått sin sista viloplats. Nu kan jag kanske börja sörja. Nu har jag en plats att åka till för att bearbeta vad som hänt. En plats för mina tårar och saknad.

Min lilla mamma...

Gråt ej vid min grav,
jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelblänk på havet.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Jag finns i höstens stilla regn.
Jag finns i vintergatans stjärnehär.
Och när du i tidig morgon
väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör.
Så gråt ej vid min grav,
vi skall ses igen.