Hej på er!

Mina fina är här :)

Det känns så härligt att få kramas och bara få ha dem här igen.

Chilla blev också så glad över att få se Oliver och Melvin igen.

Liv och rörelse i mitt hem igen!

Hur bra det än känns att killarna är hos mig så har jag gått runt med en olustig känsla i kroppen hela dagen. Känner mig gråtmild och trött i själen!

Det är nog en massa olika saker som gör att jag känner som jag gör.

Jag och Jesper har sett fram emot semester med våra barn men allt är inte så enkelt och rosenskimrande som i sagoböckerna.

För denna veckan hade vi gjort upp lite planer men nu fick vi gnugga geniknölarna och tänka om för att få ihop det.

Ett moppekörkort kom emellan helt plötsligt och tre dagar är nu upptagna till detta! Det blir till att ställa klockan och ha en del tider att passa.

Inte alls som jag hade tänkt mig min semester tillsammans med barnen!

Fotbollsträningarna har dragit igång igen och till helgen stundar Eskilscupen. Fredag till söndag kommer att gå i fotbollens tecken från morgon till kväll.

Jag inser nu att jag borde haft semester lite tidigare. Semester för mig är att slippa alla tider och rutiner. Jag vill vakna av mig själv. Låta vädret, lusten och dagsformen avgöra vad som händer den dagen och kvällen.

Spontanitet!

Det är en konstform i sig att få en familj att fungera och ännu mer att synka två familjer som är inrutade i sitt sätt att leva och vara. Därför hade vi behövt de oplanerade dagarna så mycket.

Jag hade behövt det!

Att vara i sin egna lilla familjekonstellation men samtidigt sakna den man håller kär gör att man inte känner sig helt komplett.

Det är många känslor och funderingar även om jag verkligen bara försöker se tiden an. På ett eller ett annat vis löser saker och ting sig. Men vis av erfarenhet vet jag också att det inte alltid blir som man tänkt. Det gnager lite...att man inte vet!

3 år

Den här tiden på året och Eskilscupen är inte bara förknippat med sorglöshet och fotboll för mig. Det är också starkt förknippat med förlusten av mamma. Sorgen river i mig. Jag känner en saknad och vilsenhet i livet efter allt som hänt sedan dess. Jag brottas fortfarande, mer eller mindre, med detta varje dag och vissa dagar gör sig detta mer påmint än andra.

Jag är medveten om känslorna och jag försöker förstå och acceptera, livets toppar och dalar.

Ta fasta på det viktigaste.

Mina killar är här! Oliver gör egna varma mackor i ugnen (hungrig efter träningen) och det luktar ljuvligt. Melvin myser i soffan med Chilla och skrattar åt något Youtube-klipp. Jag sitter på balkongen och skriver till er. Ljusen är tända och en skål choklad står bredvid.

Imorgon är en ny dag!

Kram och kärlek till er där ute. Ta hand om varandra och var tacksam för era nära och kära ni har sidan om er. Det är inte alla förunnat och framförallt inget att ta förgivet.

//S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Välkomna att kika in hos mig HÄR på www.sylviabloggen2.wordpress.com   KRAM  ...

  Hej fina...   Klicka HÄR så kan ni följa mina senaste inlägg på sylviabloggen.wordpress.com       Välkomna!Kram S ...

  Hej där...   Nästa år, 2019 är det minsann hela 10 år sedan jag började blogga!     Jag har varit trogen bloggplatsen i alla dessa år även om jag flera gånger tänkt att det kanske är dags att byta portal.   Ska 2019 bli året då ...

Hej fina... Torsdagkvällen är kommen och arbetsveckan är snart slut. Oliver har varit både i Ängelholm och i Jönköping med skolan denna veckan. Utflykten till Jönköping berättade unge herr Olsson om hyfsat sent i tisdagskväll. Det innebar att de skul...

Hej där...Nu är hösten här med besked. Idag vaknade vi upp till en mörk, regnig och ruskig dag och vindar med stormstyrka.Just idag skulle Oliver ta tåget till UpZone i Ängelholms hembygdspark (med skolan) för att prova deras höghöjdsbana uppe bland ...