Hej där...

Då sitter jag här i soffan och försöker att ladda för årets första hela arbetsvecka.

Skolorna börjar också imorgon så nu börjar året på riktigt!

Julen är nerpackad. Kvar är bara en ljuvligt blommande hyacint och en amaryllis som vägrar ge upp.

Framför mig ligger ett helt orört år...

...just idag kan jag inte glädjas åt det.

Jag saknar mina pojkar så att det gör ont.

Jag vill vara där för dem ikväll när de lägger sig. Jag vill pussa dem godnatt.

Jag vill väcka dem imorgon på årets första skoldag. Jag vill krama dem innan de ger sig iväg till skolan.

Jag vill vara där alltid!

Jag undrar om jag någonsin kommer att vänja sig vid saknaden?

Att inte få vara där varje dag var liksom inte en del av min filosofi om att vara mamma.

Älskar er så!