Ja så är det och det vet vi väl alla! Idag var en sådan dag...och egentligen började det redan natten till idag. Efter att varit van vid barn som aldrig sover hela nätter (framför allt Oliver när han var mindre) är man ju nu ganska van vid att få perioder då man sover hela nätterna. Men inatt sov Melvin dåligt och gjorde att jag liksom redan var lite ur gängerna när jag vaknade idag (med huvudvärk!).

Igår hade jag så höga tankar om allt jag skulle göra idag, som t ex åka ut och fixa lite tyg till en duk och lite annat smått och gott till hemmet så jag kunde få undan påskpyntet och få lite vårfint, och det före Oliver skulle komma hem från skolan. Men när klockan var 10.30 hade jag liksom inte ens kommit ur nattlinnet!! Hade också hoppats på lika fint väder som igår. Kom ändå ut en runda med Melle före lunch en liten stund. Vi övade på hans cyklande.

   Nu är dessa världsproblem som jag ska måla upp verkligen bara petitesser, jag vet det, men ni vet säkert också hur sådana känns vissa dagar. Skulle tömma diskmaskinen och hela bestickkorgen gick mitt av och alla besticken flög ut i hela maskinen. Melvin hoppade fram och tillbaka över mina fötter när jag satt vid datorn och lyckades landa med hälen på min lilltå. Oliver skulle själv ta sig hem från skolan idag (till sin stora glädje) men tycktes aldrig komma...oroliga jag började tänka alla möjliga tankar, så när han äntligen dyker upp har han "trillat" ner i bäcken och är dyngsur upp till knäna när han kommer inom dörren. För att trösta mig själv när jag inser att jag inte hinner göra vad jag vill, tänker jag att jag kan ju köra till Ica Maxi och köpa duk (har sett en där tidigare) när Jonas kommer kl åtta ikväll, MEN så kommer jag på att jag har typ 30 plagg som ska prisas till loppisen i Glumslöv i helgen och ska lämnas imorgon. När jag går så hemma mitt på dagen i det skarpa vårljuset och stör mig på allt så ser man ju hur damm och skit bara hånler åt en. Så då får jag liksom för mig att NÅGON nytta ska jag göra idag och började damma, dammsuga och tvätta golven, tvätta undan och däremellan försöka roa lille Melle. Oliver hade en kompis med hem och det räddade mig lite, för de var snälla nog att ta hand om Melle också så jag fick slutfört det jag påbörjat. Fick ju fjäska med lite fika och glass...! Får man bara vara lite själv så går allt så mycket snabbare och barnen lekte fint på ovanvåningen.

   Alltså...en helt vanlig dag för tusentals mammor och säkert någon pappa, men just idag var jag inte på G helt enkelt. Ser fram emot att få lägga mig nu och somna till lukten av nytvättade golv och imorgon är ju en helt annan dag!