Japp..hemma igen! Det var ju minst sagt lite osäkert om vi över huvudtaget skulle komma iväg pga min njursten, men iväg kom vi. Resan ner till Tunisien gick jättebra och vi var så glada för att äntligen vara påväg. Ett fint hotell med stor fin pool och en underbar strand väntade på oss när vi kom fram fredagen den 17:e september. Vädret var fint de första dagarna och vi spenderade dagarna vid poolen och på kvällarna åt vi i restaurangen. Varje kväll var det mini-disco och show med olika teman. Tyvärr drog jag på mig en rejäl förkylning med jätteont i halsen och jag kände mig trött och hängig första tiden. Bada var det inte heller tal om de första dagarna. Vi besökte en gammal medina (marknad) i Hammamet där vi bodde. Det var mest bara jobbigt och obehagligt eftersom man inte kunde gå en meter utan att bli påhoppad av försäljare. Vi blev rekommenderade att besöka den nya medinan i Yasmin Hammamet som var modernare. Dit åkte vi på Antons födelsedag och det var lite lugnare men man vågade nästan inte titta på något ändå för då blev man nästan tvungen att köpa. På kvällen åt vi på en Italiensk restaurang inne på vårt hotell (ingick i all-inclusive konceptet) och Anton blev uppvaktad med tårta. 

   I slutet av första veckan åkte vi med på en piratbåt långt ut till havs. Det var dans och lunch ombord på båten. Den stannade också till för alla dem som ville hoppa ner och svalka sig i det turkosa havet. Oliver, Melvin, Jonas och hela familjen Andersson hoppade ner i det 5 m djupa vattnet. Vi blev lovade att få se delfiner....men tyvärr visade dem sig inte!

   I slutet av första veckan började vädret bli sämre och mitt halsonda övergick i en dunderförkylning istället. Jag och Carina besökte på egen hand en marknad i Nabul och där fick jag köpt ett par solglasögon och ett par sandaler. Flera av säljarna tyckte jag liknade Shakira och en ville ta kort på mig och honom med sin mobil!?!

Den eftermiddagen när vi kommit tillbaka från marknaden blåste det på bara några minuter upp till stormvindar så att solstolarna började kasa, en parasoll välte nästan över oss innan vi samlat ihop våra saker och sprungit in i foajen blöta som om vi nyss kommit ur poolen!! Oliver grät och trodde en orkan var påväg! Lite deppigt faktiskt eftersom regnet höll i sig hela kvällen och natten. Det var början på det halvtaskiga vädret som sedan höll i sig resten av tiden. Antingen var det fint några timmar på förmiddagen och sedan molnigt resten av dagen eller tvärtom. Jag och Carina gjorde ett nytt tappert försök att själv åka till den nya medinan i Yasmin Hammamet och det blev lite väskinköp denna gång. Jobbigt att pruta och hur mycket man än lyckas pruta ner (typ från 140 dinarer till 60) så känner man sig ändå lurad. 

   När jag äntligen började känna mig piggare och min rethosta lugnat sig (satt uppe på toaletten två nätter och försökte dölja min hosta i en handduk för att inte väcka övriga familjen) fick Oliver hemskt ont i magen. En natt hade han sådana kramper att han vrålskrek. En tunisisk gammal läkare som pratade knapp engelska kom till rummet mitt i natten, gav Oliver en spruta i häcken och något pulver som han skulle dricka. Fruktansvärt hemskt....vi visste ju inte riktigt vad det var han fick för medicin. Som tur var fick vi underbar hjälp via SOS Alarm (via länsförsäkringar) de är guld värda. Eftersom smärtan återkom hjälpte de oss få kontakt med en läkarstation som var någorlunda fräsch och som de samarbetade med. Där blev Oliver undersökt och fick medicin för tarminfektion. Man är INTE tuff när ens barn har såå ont och man befinner sig i Afrika och läkarna är INTE som här hemma. Fatta vilken underbar vård vi har här hemma...ALLT är så mycket bättre här. Som jag och Jonas mådde!!! Vi ville bara hem...speciellt när Oliver satt på toaletten och skrek av smärta att han ville hem till Sverige...snälla ta mig hem till Sverige...man känner sig så maktlös. Magproblemen återkom nästan varje natt sista dagarna men på dagarna mådde han bra konstigt nog. De två sista dagarna fick vi även fint väder och vi pressade på så gott vi kunde. En kväll lät vi en fotograf på hotellet ta foton på oss alla. Jättefina blev dem. Sista natten skulle bussen komma och hämta oss kl 01.00 och Oliver hade återigen kramper så han skrek..vi trodde allvarligt talat att vi inte skulle kunna åka i en buss 2,5 tim till flygplatsen, men 10 min innan bussen kom kunde han gå på toa och smärtan la sig. Jag och Jonas var kräkfärdiga hela bussresan...inte pga åksjuka!

   Vi är såå glada för att vi kom hem och vi har varit hos en läkare med Oliver som nu verkar må bättre. Medicinen vi fick i Tunisien verkar ha hjälpt nu. Men vi känner oss så snuvade på vår efterlängtade semester. Dessa två veckorna som vi bara skulle njuta, vila upp oss på och sedan leva på minnena hela hösten och vintern.

Vi hade många fina stunder och allt har verkligen inte varit kass men tyvärr är det ändå med besvikelse och ångest man kommer att förknippa vår resa till Tunisien med. Vi kan bara hålla tummarna för att vi får bättre tur nästa gång vi reser..och då håller vi oss inom Europa! Den som faktiskt har haft det bäst är Melvin. Han har badat, spelat strandtennis, lekt i sanden och blivit ompysslad av unga söta tjejer som jobbade i mini-klubben och han har fått vara frisk. Han ville verkligen inte åka hem!

                                     Bilder kommer så småningom.