Hej där...

Idag var det min tur att vakna med huvudvärk men inte alls så som Melvins igår.

Mitt gick över när jag tvingat upp mig själv ur sängen, fått i mig lite kaffe och frukost.

Det är något nedstämt över denna söndagen och alla är långt ifrån på gott humör här...tråkigt nog. Sportlovet sjunger på sista versen och även om killarna faktiskt har en ledig måndag imorgon så är lovet officiell slut nu.

Det gäller att ställa om till rätt tidsrytm igen...inte helt enkelt och framförallt inte alls populärt!

Jag tog mig friheten att lämna surstugan och ta mig en lite sväng i vintervädret. Det bet rejält i kinderna.

Mmm...många tankar och en oroskänsla i kroppen! Tar det aldrig slut? Jämt ska det vara något som gnager och oroar.

Känner mig alldeles för sliten i själen! Kan inte 2018 bli året då allt bara vänder, då alla är friska och glada, umgås och skrattar. Året då alla låter bli att krångla till det.


Kanske alldeles för höga krav att ställa...vad vet jag...?

Nåväl...livet rullar på oavsett.

Eftermiddagen har gått till att göra några nödvändiga hushållssysslor. Tvätt, soptömning och kylskåpsrens. Tittat på när Melvin gjort tyskläxa och samtidigt skrivit in alla tider som ska passas i veckan.

Fotbollsträningar och brottning för hela slanten...som vanligt när mina fina är här.

De sista saffransbullarna lämnade frysen lagom till eftermiddagsfikan. Jösses så gott de luktade och smakade.

Jag vägde mig i fredags (fredagar är min nya vägdag). Vågen visade plus 0,3 kg efter en vecka med utsvävningar. Väntat...och bara att ta nya tag.

Ha en fin söndagskväll!

Kram
S