Hej där...

Så var allt som vanligt igen då!

Vi är hemma från Kallecupen i Smögen och barnen lämnades över till huset igår när vi kom hem. Nu ska de vara där i två veckor :(

Grät en skvätt när jag lämnat av dem!! Saknar dem redan.

Hur gick det då för 05-killarna? Det ena laget åkte ut i kvartsfinalen och det andra (där Melle spelade) i semifinalen. Men inte på det sätt som man tror (straffar)! Oavgjort efter full speltid + 5 minuters förlängning resulterade i att man istället singlade slant om vem som skulle gå vidare!

Surt när det handlar om att gå vidare till final i en så pass stor cup (32 lag).

Det var väldigt ledsna killar på prispallen där de mottog pris om delad tredjeplats.

Det gjorde ont i mammahjärtat!

Lördagskvällen blev trots "förlusten" en trevlig historia. Barnen lekte i campingområdet. Oliver och en jämnårig kompis badade in i det sista.
Vi föräldrar dukade åter upp långborden och satte fram grillarna.

Vädret var magiskt!

Så nära som en dag innan vi åkte upp hade väderprognosen visat regn och rusk. Så blev det så här fantastiskt!

Tack...vem man nu ska tacka?!

Vi kunde laga mat ute, äta ute, promenera i vacker miljö och umgås alla.

Allt har varit super!

Idag känner jag mig dock väldigt sliten. Fem dagars cup med tidiga samlingar och förhållandevis sena kvällar, svårt att komma till ro i en varm stuga (och framförallt trång stuga) med hostningar och snarkningar på ett nerfällt campinbord/husvagnsbord....ja ni fattar nog!

Ingen semester precis :)

Men återigen hade vi vansinnigt tur med vädret som gjorde det möjligt att mest bara vara utomhus.

Jesper.....

Tusen tack för all hjälp med killarna, matlagning, superkollen på samlings- och speltider, körandet fram och tillbaka mellan matcherna.

Ingenting av detta behövde du ta ansvar för men gjorde det som om det var den naturligaste saken i världen.

Du får mig att må bra, du får mig att skratta i alla lägen (även när jag vill slita mitt hår av frustration). Du får mig känna mig som den bästa i världen.

Det är du och jag nu.
Vi två och våra fina barn.
Vi gör det tillsammans.

Mullenu....

Kram
S