Hej...

Jag fick ett fint sms för några dagar sedan från en tidigare kollega.
Budskapet var att jag ska fortsätta vara stark och att, som hennes yogainstruktör säger, ingenting varar för evigt, smärtan går över.

Så är det. Jag vet. Smärtan från förlusten av min mamma har börjat blekna. Smärtan över ett misslyckat försök att leva lycklig i ett äktenskap likaså.

Men om man vänder på det...

Om ingenting varar för evigt...så kommer lyckan och kärleken aldrig göra det heller.

DET är i sig en tung insikt!

Idag har jag tagit en lång promenad i det fina vintervädret. Kallt men soligt och vackert. Fina Rydebäck och stranden som är lika befriande vacker alltid.

Terapi för själen och ett sätt att frigöra negativ energi.

Jag har hittat en sida på nätet om just detta budskap om "att ingenting är för evigt".
Jag blev nyfiken på hur de som lever efter den läran hanterar att allt det underbara och fina i livet också har ett slut!

Jag vill förstå och lära mig!

Det står att läsa "Vi är alla passagerare på en resa som många gånger inte blir som vi tänkt oss. Att älska är att leva och lära sig. Men livets hjul står aldrig still och det är möjligt att den som försvinner aldrig återvänder."

"Det är viktigt att vi går framåt i livet utan illvilja, hat och frustration. Vi bör endast väcka positiva känslor inombords: fina minnen, livserfarenhet, förhoppningar, ödmjukhet och kärlek i alla dess former."

Hm....

HUR blir man SÅ stark att man bara skakar av sig allt som händer och bara går vidare efter varje motgång....om och om igen?

Var stoppar man alla tankar och funderingar som skapar kaos i huvudet?

Är det värt att våga älska någon om de bara ska försvinna?

Enligt den text jag hittade står det...

"Det är möjligt att du tänket att det är bäst att du inte älskar så du slipper lida. Du bör förstå att om du stänger dörrarna till ditt hjärta för att något inte varade så kommer du på ett sätt neka dig själv att leva. Du måste lära dig att möta förlusten och acceptera den med alla de erfarenheter som den medför. Behåll de positiva ögonblicken och de goda tiderna och låt såren läkas för att du ska kunna vara lycklig på nytt."

Klok och vacker tanke....men svårt att praktisera in real life! Jag ska ha den tanken i bakhuvudet och försöka iallafall.

*****

Mina killar är här hos mig igen och det är verkligen helt underbart. Som jag saknat dem! Nu blir det inte mycket tid över för filosofiska tankar om livet. Vardagen och rutinerna tar över och det känns skönt och tryggt på något vis.

Igår var Melle på pizzakväll med fotbollen och jag och Anna (en annan fotbollsmamma) höll varandra sällskap. Vi köpte hämtmat och åt hemma hos mig och utbytte tankar om livet.

Ikväll väntar mellomys hos vänner i Asmundtorp.
Kärleken i vänskapen är vacker!

Stor varm kram till alla er som tittar in här hos mig.

Ni är bäst...en och var av er...på ert lilla vis...glöm inte det!

//S