Toodiloooo....

Så kom den efterlängtade helgen som bara rusade förbi i alldeles för hög fart. Den har varit bra men ibland blir jag lite rädd för att tiden rusar ifrån oss.

Den senaste veckan har jag känt mig såå låg. Det är ok att ha sina downperioder men den kom så oväntat och efter en lång period av välbehövlig lycka och ro. En period som jag behövde och som jag mått bra av. Jag har hunnit reflektera över vad jag har, vad jag klarar av och hur långt jag kommit för att känna denna inre styrka igen. Men nu är jag alltså inte riktigt på tå!

Det kan ha att göra med min mage (endometrios) för jag har ont i igen. Det maler i mage och rygg. Jag känner mig svullen och nedstämd. Helt plötsligt fick jag urinvägsinfektion vilket jag inte haft på tio år...minst! Idag tar jag sista penicillinen. Erkänner att jag är lite orolig för vad som är på G. Nästa måndag ska jag på kontroll och då får vi se om det är något som försämrats eller vad smärtan beror på. Tills dess är det bara att kämpa på och ta vara på de goda stunderna. Tanka energi och kärlek!

Igår kom P till oss med en av sina döttrar. Vi åkte till Väla och åt lunch och fikade lite. Oliver var med och passade på att klippa sig. Melle hade fotbollsträning men var nog inte jätteledsen för att han inte fick strosa på Väla :)

Kvällen fick vi alla tillsammans. Vi åt pizza och kollade på en bra actionrulle. Hur mysigt som helst.

Idag vaknade vi till strålande sol och blå himmel. Jag gick en lång runda ner till stranden med Chilla. Jag bönade och bad att killarna skulle hänga på men nej det skulle dem absolut inte.

Bryggan är återigen avstängd sedan stormen Urd. Stormarna går hårt åt vår fina Rydebäcksbrygga.
Förhoppningsvis är det bara några bräder allra längst ut som får ersättas. Stranden var full av tång och en del bråte som blivit kvar efter att vattenmassorna dragit sig undan.

Chilla var nöjd med vår promenad men jag kände mig lite ensam. Det är nog för att min hormonella balans inte är som den ska, att ha ont sänker humöret. Vi mötte många söndagsflanerare, flera större sällskap. Jag saknar en stor familj. Det hade varit så mysigt att gå på promenad tillsammans och sen avnjuta en söndagsmiddag tillsammans. Även på restaurang Tegel var sällskapen stora och en ljuvlig doft sipprade ut från restaurangköket.

När jag kom tillbaka åt vi sen lunch. Jag och Melle blev fikasugna och slängde ihop en kladdkaka till oss...

Resten av söndagen ska vi bara mysa bort. Värmefilt på min mage, tända ljus och lite TV blir nog en lagom kvällsaktivitet för oss tre här hemma.

Ta hand om er och era nära.

Kram
S