Hej där....

Har ni tänkt på att det finns olika sorters ensamhet? I de flesta fall förknippas ensamhet med något negativt. Ofrivillig ensamhet är något man inte själv valt och kan vara väldigt tungt. Det kan drabba alla oavsett ålder. Nya studier visar på att ensamhet kan skada vår fysiska hälsa, kanske lika mycket som rökning (http://ki.se/forskning/ensamhet-ett-hot-mot-var-halsa).

Frivillig ensamhet kan vara underbar. Inte alla, men en del människor tycker att det är skönt att vara ensamma. Om man är trygg i sig själv behöver inte ensamhet vara skrämmande. Hur man upplever ensamhet är högst individuellt och säkert starkt rotad i upplevelser och egna erfarenheter.

Jag har behov av att vara ensam ibland. Att bara vara! Göra vad jag vill! Eller inte göra någonting alls! Jag tror att individen är stark och att man klarar mer än vad man tror, alltid! Men jag tror inte på att ensam är stark. Man måste väl ändå vara starkare om man är två eller flera? Jag vill dela mina upplevelser med någon. Vardagliga, roliga och tråkiga händelser. Ja, jag klarar att bära en börda men den hade varit enklare att bära om den burits av två.

Det finns en ensamhet (som kanske är en form av ofrivillig ensamhet) som gör väldigt ont och som kanske är vanligare än man tror. Men den pratas det inte lika mycket om! Det är lite tabu.
Att vara ensam fast man är två! Att känna att man inte betyder något. Omtanken och ömheten försvinner. Att leva ensam i tvåsamheten är en av livets största sorger.

Igår jobbade jag min första dag efter tre veckors semester (eller vad det var för något!). Känslomässigt jobbigt att gå tillbaka efter allt som varit och är. Men efter en dag på detta underbara ställe kände jag mig....inte hel....långtifrån...men helare!

Mina fantastiska och stöttande kollegor, ni är underbara. Plus en del mail i inboxen från fina människor som erbjuder sig sin hjälp. Jag är så tacksam!

Tack vare er kände jag tillstymmelse till glädje igårkväll. Jag kände att allt det här gör så ont, så jävla jävla ont, men det kanske kommer bli bättre. Jag vet inte! Det känns som om jag ska till att bestiga världens högsta berg helt utan erfarenhet men att någon just gav mig handskar och en livlina. Nu är det upp till bevis! Så kändes det igårkväll. Det går upp och ner.

Idag kändes det fortfarande skönt att ha börjat jobba iallafall. Rutiner och jobb får mitt huvud att tänka på annat.

Chilla och jag tog tåget till och från jobb för första gången. Som ni förstår blir det milsvid skillnad på inkomst när jag ska leva själv. Jag hoppas innerligt att jag kommer kunna behålla bilen, men att köra till och från jobb varje dag kommer jag inte kunna finansiera.

När jag kom hem hoppade jag i bikinin och for ner till stranden!

Jag måste ha sol!! Tror detta var mitt fjärde solbesök denna sommaren.

Efter stranden lagade jag middag till mig och Oliver. Kyckling med glasnudlar och wokgrönsaker. Oliver sov hos mig igår (tack för det - jag tycker åska är läskigt) och ska sova här inatt. Så skönt att ha honom hos mig.

Det blev ett långt inlägg...men det blev ju inget igår :)

Om ni undrar var lillfisen blivit av så har Melvin varit på äventyr i Röstånga i släktstugan med övernattning och även besökt Skäralid.

Kram
S