Det är onsdag redan och lillelördag! Själv börjar jag piggna till något efter dessa två dagar som inte varit så roliga.

Bloggar från mitt rum på lasarettet på våning 2.

Operationen i måndags började som planerat med en titthålsoperation men det visade sig att cystan hade växt sig fast så kraftigt i både äggledare och livmoderväggen. De fick snitta mig och skala ut möget vilket resulterade i en mer komplicerad operation och mer smärtsamt uppvaknande. Mitt blodtryck ville inte heller gå upp som det borde efter operationen så jag kom upp på sal igen först på måndagskvällen. Det är nu konstaterat med all sannolikhet att jag har endometrios.

Det blev en jobbig natt då de sprutat in gas i magen för att trycka undan tarmarna inför titthålsoperationen och även om de fått ut det mesta fans det gas kvar i magen. Ni fattar inte hur smärtsamt det var när tarmarna jobbade på och tryckte mot det öppna såret som blivit efter cystan. Jag tappade andan av smärta! Inte ens morfin hjälpte :(
Först igår eftermiddag lugnade det sig och tack gode Gud för det.

Nu återstår bara det jobbiga att ta sig i och ur sängen varje gång jag måste på toaletten, vilket är projekt bara det. Hua...

Fräsch som en nyponros känner jag mig i mina sexiga lårlånga strumpor, nattsärken och för att inte tala om nättrosorna! My god!

Men i eftermiddag släpper de hem mig igen. Jag får inte lyfta tyngre saker än ett mjölkpaket de närmaste två veckorna och jag går som en 80-årig kutryggig dam. Men det finns hopp!

Vad det gäller Endometrios så är det en kronisk sjukdom och läkaren såg redan nu att det fanns på min andra äggledare också. Men om man vet om att man har sjukdomen kan man behandla den någorlunda med hormoner. Sista utvägen är att operera bort hela livmodern och där är jag inte än.

Kram och tack för alla krya-på-dig hälsningar.