Jag har samlat mod för att skriva detta inlägg...

Mamma, min lilla, lilla mamma....

Du somnade in i söndags den 3:e augusti kl 12:59. Efter många år fyllda av sjukdom orkade inte din kropp mer.

Du gick och la dig i lördagskväll, hemma i din egen säng. Det skulle visa sig att du aldrig mer skulle vakna. Pappa kunde inte väcka dig på söndagsmorgonen. Denna gången slapp du höra oss ringa efter ambulans och du slapp fundera över vad grannarna skulle säga när ambulansen körde in på gården (för vilken gång i ordningen?).

Du sov så djupt.

Läkaren på akutmottagningen bekräftade det vi själv anade. Det skulle ta slut, där och då, denna söndag. Hjärtat orkade inte mer. Mina bröder hann komma och tillsammans lyssnade vi när du tog dina sista andetag. Dessa minuter kommer jag alltid bära med mig.

Du bara sov. Djupt, lugnt och utan smärta fram till ditt sista andetag. Precis som du önskat och hoppats att det skulle bli.

Jag är så innerligt tacksam för att Döden kom så stillsam.

Tack för din kärlek och omsorg.

"Mamma, där Du är
lyser alltid solen
En Mor dör aldrig"

Ya