Idag känner jag stor ödmjukhet för livet.

Efter 10 års kamp mot cancern och för livet fick lille Gustav somna in idag. Vi är många som följt hans kamp via hans blogg och via en grupp på FB. Redan i förmiddags kunde vi läsa om att Gustav så sakta påbörjat sin resa mot stjärnhimlen. I eftermiddags var han framme....på sin lillebrors födelsedag. Bara det!

Tårar och bara tårar....jag kan inte ens föreställa mig vad Gustav och hans familj genomgått och vad hans familj genomgår just nu. Det är så fruktansvärt! De bor bara några hus bort och jag skulle så gärna vilja gå bort och krama om dem hela, hela tiden. Det gör så ont....

Sov gott Gustav - vi tänker så på dig!

Oliver - Melvin - Sylvia - Jonas

gustav.avalonet.net