För att bränna lite av allt det påskgoda, kom jag med förslaget att hela familjen skulle ut i det fina vädret. Inga datorspel och ingen TV utan frisk luft!

Vi begav oss till Kullabygden, närmare bestämt till Nimis. Vi parkerade på en grusparkering där det stod Kullabygdens strövområde. Det fanns inga skyltar om Nimis men vi började gå. Vi kom till en hage där någon skrivit "Nimis" på stegen in till hagen. Vi klättrade över och fortsatte utan att veta om det var rätt väg. Vi tog oss uppför och genom en brant snårig skog på vinst och förlust! Vi såg en glimt av havet och tog fasta på det. Tillsist (efter 40 minuter) kom vi ut på en stig och vi såg andra som vi antog var påväg till Nimis. Puh...! Men den värsta biten var kvar....superbrant och stenig men framförallt förrädiskt hal. Under löven var det alldeles isigt och jag trodde aldrig vi skulle ta oss ner utan att skada oss. Men ner kom vi och Nimis tornade upp sig framför oss på denna otillgängliga och steniga strand. Ett fantastiskt konstverk av flytved och grenar som tagit drygt trettio år och ca 160 000 spikar att uppföra (plus en otalig mängd löpsedlar). Efter en stunds klättrande i de olika tornen hörde vi någon som spikade. Det visade sig att konstnären, herr Vilks, själv var på plats för att bättra på sitt verk. Bara på några meters avstånd stod hans livvakt!

Vi hade en lång väg tillbaka och vi begav oss uppför den branta isvägen. Väl uppe hade vi problem att komma ihåg hur vi skulle gå! Vi irrade runt i den snåriga skogen. Försökte snirkla oss förbi de lerigaste partierna och undvika taggbuskar. Snacka om äventyr! Hade lite smått panik en stund och såg framför mig hur det skulle stå i tidningarna "Barnfamilj vilse på Kullaberg. Helikopter letar, tiden knapp innan mörkret faller." Vi fick ge upp och gå tillbaka och börja om och tillsist hittade vi hagen vi gått över. Vi klättrade över ett stängsel med taggtråd och jag lovar att detta knappast var den "rätta" vägen till och från Nimis. Men det gick bra och Melvins kommentar "det här var verkligen en utmaning" sammanfattade vårt äventyr! Väl i bilen kom vi alla överens om att vi kan tänka oss att återvända till Nimis OM vi kan hitta den "rätta vägen".

Sammanfattningsvis var det en härlig dag med extremt mycket vandring (lätt 1,5 mil) och mycket frisk luft. Vi avrundade dagen med mat på en Pizzeria i Höganäs. Det var bara vi där och ett överförfriskat par som diskuterade sitt förhållande med eventuella otrohetsaffärer och pengaproblem! Lite smått opassande...

Påsklovet är slut och jag tror vi sover väldigt gott inatt.