Sitter här och filosoferar i min ensamhet efter en två hektiska dagar, ibland undrar man ju varför man håller på....den där vardagsstressen som ni ju alla känner igen er i!

   Igår jobbade jag heldag (9.30-19.15) och kom hem vid åtta med bussen. Pussade barnen godnatt och ställde mig vid spisen direkt för att fixa mat till idag, underbart god gulaschsoppa! Inget avanserat alls men när man i pricip stått upp i 10 timmar på jobb så lockade detta inte alls.........men tyckte det var bättre så för att stressa mindre idag. Var uppe med tuppen idag 06.15 för jag fått en knasig läkartid till mig 08.20 och alla skulle göra vid sig och iväg till jobb, dagis och skola före detta klockslag. Melvin som vanligtvis inte behöver stiga upp förrän 07.30 hade lite problem med att bli väckt en timme tidigare idag. Jobb gick som vanligt och hämtning av barnen likaså. Vi var hemma kl 16 och Oliver slängde sig på telefonen för att ringa hit Elmer innan jag ens fått av mig skorna! En timme senare kom farmor för att sitta hos barnen medan jag var på föräldramötet på Olivers skola. Jonas hade något kvällsmöte med jobb så därför fick farmor rycka ut (tack) idag och till och med ordna på sitt jobb så hon kunde gå tidigare för att hjälpa oss. Ibland kör det bara ihop sig!

   Blev fast här nu medan barnen skulle komma till ro, trötta båda två efter en tidig morgon. Kom på för en halvtimme sedan att jag själv glömt att äta middag...barnen och farmor åt ju medan jag var iväg! Tog en skål rykande het gulaschsoppa och satte mig framför facebook och bloggen och nu orkar jag liksom inte resa på rumpan! Har en del att ta tag i där nere och Jonas har inte kommit hem än heller, så jag ska resa på mig nu......men för att knyta an till hur jag började! Detta är anledningen till att man orkar köra på, två fantastiskt underbara killar som växer i rasande fart så att man inte fattar det riktigt. Oliver som är så stor och duktig i skolan. Stolt är jag också över att han begåvats med en stark social kompetens så att han fungerar med nästan allt och alla så här långt och har fått så många fina nya vänner. Melvin som fortfarande är min lill-kille är go och jätteduktig på sitt sätt och just nu helt inne i Melodifestivalsskivan som för tillfället kör sin andra runda (repeat) sedan nattningen började. Han älskar Manboy och vill gärna höra den om och om igen. Han sover dock sedan länge men jag har haft låtarna som sällskap till mitt bloggande!

  Älskar dig min Melle-Melon!  

Älskar dig Oliver!